stress marks

Nej, inte paparazzifotografer den här gången heller, så ser inte verkligheten ut för oss vanliga. Den blinkande lampan sitter i porten till hyreshuset där jag bor. Den blinkar hotfullt och frenetiskt, och jag vet att jag aldrig kommer att ringa och påpeka det. Gud så irriterande det är. Att den blinkar alltså. Att jag inte ringer och får det fixat är för att det inte bara medför obehag att irritera sig på något. Det är skönt också. Det är skönt att ha något i sin närhet som man stör sig på, så att man kan tänka att herregud, det är ingen ordning på det här stället. Om jag fick bestämma hade det blivit andra bullar minsann. Då hade gräset klippts tidigare och lamporna hade varit energisnåla och hyrorna lägre. Mina minskade intäkter hade jag tagit igen i den uppfyllande känslan av att vara omtyckt för att man är en god människa som gör gott för andra. Åh så bra det hade varit.

Jag packade tvättpåsarna nyss, gick ner till tvättstugan och fann att jag i tisdags bokade tvättid mellan 16 och 19 idag. Haha! Kul. Är ensam hemma i helgen och har tråkigt. Vill inte ta mig för någonting och diskberget växer. Imorgon går jag upp tidigt och fixar disken, tvätten och dammsugningen i ett svep. Men ikväll tittar jag på tv och känner att jag kan bättre än er alla.